Fighting spirit?

Var är kämparandan, och den där extrema envisheten (som uppenbarligen bara behagar dyka upp vid "fel tillfällen")? Jag är i stort behov av ovanstående, NU!


Jag vill vara liten igen! Vill inte behöva bry mig om mycket annat än mina barbiedockor och när bolibompa börjar. Vill vara liten och söt igen, spendera dagarna åt att leka.

Jag är nära på att bara ge upp allt som har med skolan att göra. Jag har tappat gnistan totalt. Jag trodde att jag visste vad det innebar att vara skoltrött, men ack vad jag bedrog mig. Som jag känner nu inför skolan, har jag aldrig känt förr. Jag vill bara lägga mig på golvet, som ett litet barn och skrika sönder halsen (vilken syn det skulle varit, haha!). Det skulle säkerligen hjälpa föga dock, men frustrationen bara fortsätter att stiga.



Thyrfing - Far Åt Helvete

 

 

Nu går jag i ide!! Vi ses i björngrottan i december, N!
På återseende...




Postat av: Volontär

KAFFE, Svart guld!!



Det låter som om dina tankar blir djupare och djupare angående skolan. Jag förstår din frustration, fullt ut. Jag önska att det fanns något jag kunde göra för dig, så att du skulle må bättre. Kanske gå en match med dig? ;)



Det vore super mysigt och bli liten igen, då skulle vi kunna gå på dagis och kasta sand på varandra och skjutsa runt varandra på dem här små bilarna man hade. Men sen får man också tänka som följande; Fy fan va jobbigt! För sen måste man ju gå igenom ALLTING igen. Både på gott och ont?



Björngrottan nästa!

2009-11-26 @ 02:56:41

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0